Läste i DN att taxiförare i Umeå har sparat en massa pengar och utsläpp på att stänga av sin bil när de står stilla och väntar på en körning, på en kund el dyl. Det började nån gång förra året då Stig Sandberg, expert på miljövänlig körning (också en titel), gjorde en undersökning och kom fram till att taxibilar i snitt står på tomgång i hiskeliga fyra timmar och tio minuter per dag. Se artikel i VK från nov 2008.

Projektet Taxi utan tomgÃ¥ng drogs igÃ¥ng som ett delprojekt under EU-projektet HÃ¥llbart resande i UmeÃ¥regionen och UmeÃ¥bolaget Taxi Direkt deltog med sina 50 bilar. Resultatet har varit gott: man har fÃ¥tt ned bränsleförbrukningen (och därmed utsläppen) rejält och projektet ska nu ”gÃ¥ pÃ¥ export” till andra städer i landet. Det verkar innebära att andra kommuner har hört av sig och vill veta mer.

OK, det var sammanfattningen – nu till mina 2 cents’ worth.

MissförstÃ¥ mig inte, det här är sÃ¥klart en jättebra utveckling. Men snälla nÃ¥n, en undersökning under spionliknande former (undersökarens ord, se VK-artikeln), som inledningsvis bestrids av branschen, följt av att ett EU-projekt dras igÃ¥ng för att Ã¥stadkomma….att taxiförare stänger av bileländet när de stÃ¥r och väntar? Jag menar, snacka om no-brainer! Och nu vill andra kommuner ”veta mer”. OK, om nÃ¥n kommunrepresentant ute i landet läser detta, kommer här det hela i ett nötskal: stäng av bilen när den inte behöver stÃ¥ pÃ¥. Och gör det till kommunpolicy att göra det. Skitenkelt!

Än en gång, jättebra utveckling och all heder till projektet. Tycker bara det är oroande att det överhuvudtaget behövdes.

Skrev ju ihop en liten artikel om laddningsbara batterier för nåt år sedan. Det har faktiskt hänt en del på den fronten sen dess och det kan vara på sin plats att uppdatera den vid tillfälle.

Bl a har mÃ¥nga tillverkare börjat sälja förladdade batterier, som alltsÃ¥ är uppladdade out-of-the-box. DÃ¥ undrar man ju om de även har löst problemet att batterier laddar ur sig över tiden – anledningen till att man inte bör ha laddningsbara batterier i saker som drar lite ström över lÃ¥ng tid, som t ex fjärrkontroller, klockor och brandvarnare (vi kunde inte fatta varför vÃ¥r köksklocka sackade sÃ¥ mycket, tills vi bytte till vanliga batterier).

Har även av en insatt anställd pÃ¥ godisbutiken Kjell & Co fÃ¥tt veta att de s k ”snabbladdarna” sliter pÃ¥ batterierna mer än vanliga laddare. Om du vill ha längre livslängd pÃ¥ laddningsbara batterier, ska du alltsÃ¥ undvika laddare som gör jobbet pÃ¥ 15 minuter. Nätaggregatet till vÃ¥r babywatch gick sönder, sÃ¥ nu snurrar vi tvÃ¥ uppsättningar med fyra laddningsbara batterier istället (man kan undra om vi drar mycket mer ström pÃ¥ det viset eller om det är samma sak). Uppladdningen tar ca 18 timmar, sÃ¥ det kräver lite disciplin att inte glömma laddningen.

Sen har vi en kategori som jag inte alls tittade på, nämligen laddningsbara batterier inbyggda i apparater. Det kan vara mobiltelefoner, headsets, iPods och såklart bärbara datorer. Jag vet inte vad jag gör för fel, men jag lyckas alltid misshandla batterierna i mina prylar så att deras livslängd är en spillra av vad specifikationen säger.

Framför allt laptopbatteriet tenderar ju att hoppa ned till 50% så fort man drar ur kabeln, känns det som. Christian på mjukvara.se har skrivit en informativ artikel om hur du maxar livslängden och kapaciteten på ditt batteri. Så nu ligger mitt batteri urdraget ur datorn, eftersom jag kör på ström för tillfället.

Vissa saker bör man faktiskt inte släpa iväg till Ã¥tervinningsstationen. SÃ¥g häromdagen i metall-igloon ett gäng metallgalgar – den typen man fÃ¥r hos kemtvätten! Men varför i allsin dar slänger man metallgalgar i metallförpackningsigloon!?!?

Dels är det inte en förpackning, sÃ¥ förpackningsinsamlingen bör inte behöva betala för Ã¥tervinningen. Dels är det inte säkert att de gÃ¥r att Ã¥tervinna pÃ¥ samma sätt som konservburkar (jag vet faktiskt inte – nÃ¥n som har koll?). Men framför allt, vissa saker ska ju inte Ã¥tervinnas, de ska Ã¥teranvändas!! Lämna in dem pÃ¥ kemtvätten nästa gÃ¥ng, helt enkelt!!

Exempel på fler saker som kan återanvändas:

• Shoppingkassar (kruxet är att komma ihÃ¥g att ta med dem till affären)
• Mindre kartonger – vik ihop och spara i julklappspapperslÃ¥dan
• Glassburkar i plast – utmärkt som matlÃ¥dor, leksakslÃ¥dor, pryllÃ¥dor, färgburkar, etc

Fler idéer? Det här skulle man kunna göra en hel websida om.

Har tidigare kommenterat och gjort lite reklam för Earth Hour (här, här, här, och här). Sen dess har fler och fler städer och organisationer hakat på. Och jag insåg något intressant.

Första Earth Hour var för tvÃ¥ Ã¥r sedan och dÃ¥ endast i Sidney, Australien med ca 2,2 miljoner deltagare. Förra Ã¥ret hade det spritts till ett hyfsat stort antal städer och länder världen över, med 50 miljoner deltagare. I Ã¥r räknar man med ca 1 miljard deltagare. Siffrorna kommer frÃ¥n www.earthhour.org – lÃ¥ter lite i överkant tycker jag, men ni fattar trenden.

Det som är intressant i år är att det har blivit mer anmärkningsvärt för en större stad att inte vara med i Earth Hour än att vara med. Att vara med har liksom blivit normen. Starkt jobbat av Earth Hour, eller hur?

Intressant dÃ¥ att vissa städer sÃ¥ hÃ¥rdnackat stÃ¥r utanför – Stockholm stÃ¥r t ex som enda nordiska huvudstad över Earth Hour. Ulla Hamilton, miljö- och trafikborgarrÃ¥d i Stockholm, har uttalat sig i diverse media om varför. För att undvika felreferat gÃ¥r vi till hennes egen blogg:

TV4 intervjuade mig om Earth hour och varför Stockholm inte vill vara med i symbolhandlingen att släcka lamporna i en timma den 28 mars. Jag konstaterade att vi har inte behov av att ägna oss åt symbolhandlingar. Vi ägnar oss riktigt miljöarbete som ger resultat istället. Något som märks även dagen efter detta kampanjjippo. Tänk om den svenska världsnaturfonden använde sina pengar till något vettigt miljöprojekt i stället för att satsa dem på en massa reklam. På vilket sätt för en timmas släckning världen framåt mot en bättre miljö?

Det känns betydligt mer meningsfullt att jobba som vi gör frÃ¥n stadens majoritets sida – att informera stockholmarna om vad de faktiskt kan göra för att minska sin miljöpÃ¥verkan, att jobba konkret med hur staden kan minska sin miljöpÃ¥verkan och att informera andra länder och städer om hur vi jobbar för att minska Stockholms miljöpÃ¥verkan och därmed inspirera andra. DÃ¥ kan vi göra konkret skillnad.

Landstinget skickade idag ut ett meddelande om att de kommer att släcka lamporna i landstingshuset den 28 mars kl 20.30. Min frÃ¥ga till dem är – varför i herrans namn har ni lamporna tända i landstingshuset en lördagskväll?

Tja, det finns väl inget direkt fel i det hon säger, även om jag inte ser varför det ena mÃ¥ste utesluta det andra (m a o: kan man verkligen inte ägna sig Ã¥t ”riktigt miljöarbete” samtidigt som man är med i Earth Hour?). Men som sagt, numera är det mer anmärkningsvärt att stÃ¥ utanför än att vara med. Hade man inte rätt enkelt kunnat undvika hela problemet genom att vara med litegrann? LÃ¥t det inte kosta för mycket, släck ned pÃ¥ nÃ¥gra valda platser för att visa att man stöder mÃ¥let med manifestationen (även om man inte kanske är sÃ¥ förtjust i manifestationen). Man kommer inte vara en av förgrundsgestalterna i Earth Hour, men man är heller inte Fru Tvärsemot. När jag läser Ulla Hamiltons motivering tycker jag bara den känns smÃ¥tt arrogant och det är ju lite trÃ¥kigt.

Bloggade här om de där sajterna där man kan gå in och klicka en gång om dagen och på så sätt skapa lite annonsintäkter för ett bra ändamål. En av de sajterna var Ett klick för skogen, där  klicken går till att bevara gammelskog här och där i landet.

Vi som går in på Ett klick för skogen regelbundet har kunnat följa insamlingen med den där räknaren som stod nånstans på 2 miljoner kr samt meddelandet att vi behöver sisådär 4-5 miljoner till innan 19 mars i år, innan stiftelsens option på att köpa skogen går ut och markägaren avverkar skogen istället. Jo tjena, optimistiskt värre. Men vi klickade på och hoppades att det skulle rädda några små plättar i alla fall.

Och där fick jag skämmas, min gamle pessimist! Ett klick för skogen satt inte bara still och hoppades på klick utan uppvaktade Ale Kommun m fl för fullt. Den 13 mars kunde de meddela att i en unik överenskommelse har Ale Kommun, Naturvårdsverket, Västkuststiftelsen och Fältbiologerna tillsammans gått in med pengar de pengar som saknades för att köpa och rädda hela skogen! Förutom Ett klick för skogens del, alltså.

Otroligt starkt jobbat, eller hur? Hoppas man får tillfälle att besöka den där gammelskogen nån gång, nu när den kommer att stå kvar!

Skrev ju lite om min resa mot egen (nåja, kollektivägd) vindel tidigare. Nu har jag fått bekräftelsen från O2 på mina vindkraftsandelar. Några kommentarer:

PÃ¥ O2:s hemsida (som förresten skulle behöva en liten uppstrukturering) nämner man angÃ¥ende tidsplanen: ”Just nu pÃ¥gÃ¥r försäljning av andelar i Brahehus, ett vindkraftverk som beräknas ge andelsel i under första kvartalet 2010.” Idén är tydligen att finansieringen sker helt och hÃ¥llet med insatser och det är först dÃ¥ man fÃ¥tt full finansiering som man pÃ¥ allvar kan börja bygga kraftverket. Personligen var detta nÃ¥got som gjorde att jag tvekade att köpa andelar. När jag bestämt mig för att köpa nÃ¥got vill jag ha det nu. Inte imorgon. SÃ¥n är jag. Dessutom vet jag inte var jag bor om ett Ã¥r – kanske kvar i lägenheten i stan, kanske i hus (med helt andra nivÃ¥er pÃ¥ förbrukningen, förmodligen).

Hursomhelst, när jag anmälde mig pÃ¥ webben fick jag dock meddelandet att beräknad leveransstart var 1 juni 2009!? Oj, det var ju positivt! Hade jag missuppfattat det där med tidsplanen? Nja, inte riktigt – det visar sig pÃ¥ bekräftelsen att O2 börjar leverera kompletteringsel för hela min förbrukning 1 juni 2009 tills kraftverket kommer igÃ¥ng nÃ¥n gÃ¥ng i januari 2010 och tar över ca 80% av min förbrukning

Det kommer inte att bli nämnvärt dyrare än min el idag och det kommer dessutom att vara uteslutande vindel, till skillnad från Bra Miljöval idag. Fast jag tycker ändå att man kunde ha varit lite tydligare.

Det här var bara alldeles för bra för att inte skriva om. Holländska kreativa byrån Spranq har tagit fram en eko-font som genom att plocka bort allt från fonten som faktiskt inte behövs för att man ska kunna läsa den, reducerar åtgången av skrivarbläck eller -toner med ca 20%.

Är fonten snygg? Tja, det är en rätt ordinär sans-serif. Är den lika lättläst som en vanlig font? Vet faktiskt inte. Men visst är det en kul idé i all sin enkelhet?

Fonten är open source. Ladda ned den här.

Ett litet prov:

Ser ut som nån har knaprat på den, eller hur?

Jag har just beställt några andelar i ett vindkraftskooperativ genom O2, efter mycket funderande fram och tillbaka. Inte för att man egentligen behövde fundera på om man skulle skaffa vindel, men ekonomen i mig kröp fram och jag började räkna på ekonomin i det hela för olika alternativ. Tänkte redogöra för min tankeprocess, för den som går i samma tankar. Jag utger mig inte för att vara expert på elmarknaden med alla termer, regler etc, så jag ber om överseende om jag får nån liten detalj fel.

Ett vindkraftskooperativ verkar oftast vara en ekonomisk förening där medlemmarna lägger in en insats var som används för att bygga och driva ett vindkraftverk. Elen säljs till medlemmarna för ett slags självkostnadspris. Jag antar att man kan starta en vindkraftsförening själv, men det finns även föreningar som startas och administreras av företag och organisationer, vilket gör det hele betydligt enklare. De jag har tittat på är Sveriges Vindkraftkooperativ Ekonomisk Förening (SVEF) samt O2. Jag valde O2 i slutändan, men jag kunde i princip ha valt vilken som helst.

Dessa två fungerar på i princip samma sätt. Andelarna kostar mellan 6700 och 7500 kr som engångsinsats. Vill man hoppa av kan andelar när som helst säljas till mannen på gatan och även lösas in hos föreningen (räkna dock med viss uppsägningstid). Varje andel berättigar till elleverans om 1000 kWh per år till ett slags självkostnadspris, för närvarande mellan 13 och 15 öre/kWh (exkl allt, dvs elcertifikat, elskatt och moms). De rekommenderar att man köper andelar för upp till 80% av sin årsförbrukning. Anledningen är att man inte kan spara ev överblivna kWh från sina 1000 kWh till kommande år. Att ha för många andelar är en dålig affär, helt enkelt.

Den kompletterande elen mÃ¥ste man köpa av en bestämd elleverantör – för SVEF gäller Falkenberg Energihandel AB medan O2 själva säljer kompletteringsel till ”sina” medlemmar. Kompletteringselen säljs med ett pÃ¥slag pÃ¥ mellan 2 och 3,5 öre pÃ¥ Nordpools rörliga elpris (exkl allt). Det tillkommer även en Ã¥rskostnad per abonnemang (obs ej per andel) pÃ¥ mellan 365 och 560 kr inkl moms.

”Självkostnadspriset” täcker den rörliga kostnaden för vindelen, all löpande administration av föreningen (antar jag) samt uppbyggnad av en buffert. Man fÃ¥r även intäkter frÃ¥n försäljningen av de certifikat man fÃ¥r när man bygger vindkraftverk. Bufferten används dels till att lösa in ev andelar, men framför allt när vindkraftverket mÃ¥ste kasseras efter sin livslängd pÃ¥ 20-25 Ã¥r, har man nog med pengar i bufferten att bygga ett nytt och köra vidare.

För att räkna ut ekonomin i det hela kan man likna det vid vilken investering som helst. Investeringen bestÃ¥r av totala priset för alla andelar. Den Ã¥rliga ”avkastningen” bestÃ¥r av skillnaden mellan vad du betalar idag för din el och vad du skulle betala som medlem i vindkraftskooperativet. DÃ¥ inser man att avkastningen är väldigt beroende av det rÃ¥dande elpriset – ju högre elpris, desto bättre ”avkastning” pÃ¥ din investering. Man inser ocksÃ¥ att ju fler andelar, desto bättre avkastning, eftersom man betalar en fast Ã¥rsavgift för kompletteringselen.

Säg lite förenklat att besparingen blir 40 öre per kWh, dvs 400 kr per år. Avkastningen blir då 400/6700 = ca 6%. Men för att jämföra med en bankränta måste vi dividera med 0,7, med resultatet 8,5%. På bankränta betalar du ju 30% skatt, vilket du inte gör på besparingen på elpriset. En hyfsat säker avkastning på 8,5% är ju inte fy skam. Visst, om elpriset går ned gör även avkastningen det. Men personligen tror jag mer på en uppgång än en nedgång på sikt.

Hur riskfri är då investeringen? Tja, en ekonomisk förening kan gå i konkurs precis som vilket juridisk enhet som helst. Visserligen lär risken vara lite mindre, i och med att det enda föreningen gör är att driva ett vindkraftverk. Men risken finns ju alltid att föreningen missköts eller att vindkraftverket blåser bort och försäkringsbolaget konkar, etc. Men risknivån känns ändå förhållandevis låg.

Men vi nämnde ju skatt förut – att vi betalar skatt pÃ¥ vanlig bankränta men inte pÃ¥ vÃ¥r besparing pÃ¥ vindelen. Skatteverket (alltid detta Skatteverk) är inte helt överens. De funderar för tillfället pÃ¥ att tolka lagen som att ”rabatten” (som de kallar det) är en förmÃ¥n som ska beskattas. Jag och branschaktörerna bÃ¥de tror och hoppas att regeringen kommer att tydliggöra lagen sÃ¥ att deras ambitioner om en utbyggnad av vindkraften inte stoppas av skattelagstiftningen. (uppdatering 090309: se insändare om detta i SvD frÃ¥n tvÃ¥ Telge-VD:ar här).

SÃ¥ summa summarum, som jag ser det är det bÃ¥de en vettig investering rent ekonomiskt, medan man framför allt gynnar utbyggnaden av vindkraft. Ett extra plus är att jag kommer att ha liiite mindre dÃ¥ligt samvete för all min strömslukande elektronik. So whaddya waitin’ for?

Nån som har mer ingående erfarenheter av vindkraftskooperativ och vill dela med sig? Jag själv är ju faktiskt hittills bara blivande vindkraftverksdelägare.

I en debattartikel i DI argumenterar en grupp för spårbilar som framtidens kollektiva transportmedel. Idén med spårbilar är i korthet en slags rälsbussar som går på räls en bit ovanför marken. Skillnaden är att de är små (typ 4-6 personer, tror jag) och kör dig direkt dit du ska, utan att stanna på hållplatser på vägen. Hållplatserna ligger på stickspår, så trafiken flyter alltid på huvudspåret. Kabinerna är förarlösa och allt är datorstyrt och eldrivet.

I vilken utsträckning detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt kan man säkert diskutera. Att det är tekniskt möjligt betvivlar jag inte en sekund. Men det krävs i de flesta fall en helt ny infrastruktur, vilket innebär stora investeringar. Den ekonomiska kalkylen är förmodligen ansträngd, bara sett till ekonomi. Men man bör ocksÃ¥ ta in samhällskostnader – dels fördelen med en effektiviserad kollektivtrafik men kanske framför allt miljöaspekten. Fler skulle använda kollektivtrafiken, dÃ¥ man kan sitta privat, kommer snabbare fram och slipper byta linjer. Det skulle behövas färre bilar och färre taxis.

Men det som jag tycker är allra mest spännande är potentialen pÃ¥ längre sikt. Min dröm skulle vara trafiksystemet i Minority Report, om ni minns scifi-rullen med Tom Cruise och Max von Sydow. Man har sin personliga bil, som pÃ¥ landsbygden körs som bilar görs i dag (med eldrift, antar jag), men när man kommer in i ett större samhälle med spÃ¥rbilsnät, tar autopiloten över och tar bilen dit du ska medan du kan slappa, jobba eller vad du nu vill. En fördel med att en dator styr all trafik i stan är att man kan bygga mer komplicerade nät (i filmen gÃ¥r trafiken bÃ¥de pÃ¥ höjden och ledden). Men framför allt lider man inte av kötröghetsproblematiken. Tänk dig att du stÃ¥r vid ett rödljus och det slÃ¥r om till grönt – tänk om hela kön kunde börja röra sig samtidigt, i samma hastighet. Utan att ha grävt mig alltför djupt i köteori, skulle jag gissa att det skulle avhjälpa köproblemen nÃ¥got enormt.

Vet inte om Minority Report-modellen är det ideala för framtiden, även om jag gillar den. Men om man vill dit, skulle spårbilssystemet var en steg på vägen. Och visst skulle det vara ascoolt!?

Köpte just hem två rullar bioplastpåsar av märket BioBag från Jordklok.se. Försöker undvika matkassar av plast så långt det går, men faktum är att vi behöver nånting att ta ut soporna i.

Men jag är lite förvirrad. BioBag uppger pÃ¥ förpackningen att pÃ¥sen är 100% biologiskt nedbrytbar och komposterbar och det är väl bra. I loggan för BioBag finns även en liten majskolv – innebär det att pÃ¥sarna är gjorde av majs? För jag har haft lite svÃ¥rt att hitta vad pÃ¥sarna faktiskt är gjorda av.

På Jordklok.se finns två kategorier nedbrytbar plast: bioplast och oxo-bioplast. Om jag har förstått det hela rätt är oxo-bioplast typ normal plast fast med en tillsats som gör att den är nedbrytbar. Fast helt tydligt var det inte, så om nån vet mer exakt, hojta gärna till. Vad är då bioplast (utan oxo)?

Enligt BioBag:s hemsida kallas rÃ¥materialet i pÃ¥sarna Mater-Bi, som innehÃ¥ller ” [...]renewable resources of agricultural origin”. Eh, jaha? LÃ¥ter lite sÃ¥där lagom luddigt, tycker jag. Det jag vill veta är helt enkelt: är det olja i pÃ¥seländet? Ni vet, har nÃ¥n plockat upp fossila saker ur jorden för att göra bioplasten?

Visst, ”förnybara resurser frÃ¥n jordbruksursprung” lÃ¥ter väl OK. Men om pÃ¥sen inte innehÃ¥ller fossil-plast och är gjord pÃ¥ majs och potatis – kan man inte bara skriva det dÃ¥? Eller innehÃ¥ller det även lite annat tjafs som gör att man känner att man mÃ¥ste vara lite luddigare?

Det ska tydligen inte vara lätt…