Projektet Taxi utan tomgång drogs igång som ett delprojekt under EU-projektet Hållbart resande i Umeåregionen och Umeåbolaget Taxi Direkt deltog med sina 50 bilar. Resultatet har varit gott: man har fått ned bränsleförbrukningen (och därmed utsläppen) rejält och projektet ska nu ”gå på export” till andra städer i landet. Det verkar innebära att andra kommuner har hört av sig och vill veta mer.

OK, det var sammanfattningen – nu till mina 2 cents’ worth.

Missförstå mig inte, det här är såklart en jättebra utveckling. Men snälla nån, en undersökning under spionliknande former (undersökarens ord, se VK-artikeln), som inledningsvis bestrids av branschen, följt av att ett EU-projekt dras igång för att åstadkomma….att taxiförare stänger av bileländet när de står och väntar? Jag menar, snacka om no-brainer! Och nu vill andra kommuner ”veta mer”. OK, om nån kommunrepresentant ute i landet läser detta, kommer här det hela i ett nötskal: stäng av bilen när den inte behöver stå på. Och gör det till kommunpolicy att göra det. Skitenkelt!

Än en gång, jättebra utveckling och all heder till projektet. Tycker bara det är oroande att det överhuvudtaget behövdes.

Bl a har många tillverkare börjat sälja förladdade batterier, som alltså är uppladdade out-of-the-box. Då undrar man ju om de även har löst problemet att batterier laddar ur sig över tiden – anledningen till att man inte bör ha laddningsbara batterier i saker som drar lite ström över lång tid, som t ex fjärrkontroller, klockor och brandvarnare (vi kunde inte fatta varför vår köksklocka sackade så mycket, tills vi bytte till vanliga batterier).

Har även av en insatt anställd på godisbutiken Kjell & Co fått veta att de s k ”snabbladdarna” sliter på batterierna mer än vanliga laddare. Om du vill ha längre livslängd på laddningsbara batterier, ska du alltså undvika laddare som gör jobbet på 15 minuter. Nätaggregatet till vår babywatch gick sönder, så nu snurrar vi två uppsättningar med fyra laddningsbara batterier istället (man kan undra om vi drar mycket mer ström på det viset eller om det är samma sak). Uppladdningen tar ca 18 timmar, så det kräver lite disciplin att inte glömma laddningen.

Sen har vi en kategori som jag inte alls tittade på, nämligen laddningsbara batterier inbyggda i apparater. Det kan vara mobiltelefoner, headsets, iPods och såklart bärbara datorer. Jag vet inte vad jag gör för fel, men jag lyckas alltid misshandla batterierna i mina prylar så att deras livslängd är en spillra av vad specifikationen säger.

Framför allt laptopbatteriet tenderar ju att hoppa ned till 50% så fort man drar ur kabeln, känns det som. Christian på mjukvara.se har skrivit en informativ artikel om hur du maxar livslängden och kapaciteten på ditt batteri. Så nu ligger mitt batteri urdraget ur datorn, eftersom jag kör på ström för tillfället.

Dels är det inte en förpackning, så förpackningsinsamlingen bör inte behöva betala för återvinningen. Dels är det inte säkert att de går att återvinna på samma sätt som konservburkar (jag vet faktiskt inte – nån som har koll?). Men framför allt, vissa saker ska ju inte återvinnas, de ska återanvändas!! Lämna in dem på kemtvätten nästa gång, helt enkelt!!

Exempel på fler saker som kan återanvändas:

• Shoppingkassar (kruxet är att komma ihåg att ta med dem till affären)
• Mindre kartonger – vik ihop och spara i julklappspapperslådan
• Glassburkar i plast – utmärkt som matlådor, leksakslådor, pryllådor, färgburkar, etc

Fler idéer? Det här skulle man kunna göra en hel websida om.

Första Earth Hour var för två år sedan och då endast i Sidney, Australien med ca 2,2 miljoner deltagare. Förra året hade det spritts till ett hyfsat stort antal städer och länder världen över, med 50 miljoner deltagare. I år räknar man med ca 1 miljard deltagare. Siffrorna kommer från www.earthhour.org – låter lite i överkant tycker jag, men ni fattar trenden.

Det som är intressant i år är att det har blivit mer anmärkningsvärt för en större stad att inte vara med i Earth Hour än att vara med. Att vara med har liksom blivit normen. Starkt jobbat av Earth Hour, eller hur?

Intressant då att vissa städer så hårdnackat står utanför – Stockholm står t ex som enda nordiska huvudstad över Earth Hour. Ulla Hamilton, miljö- och trafikborgarråd i Stockholm, har uttalat sig i diverse media om varför. För att undvika felreferat går vi till hennes egen blogg:

TV4 intervjuade mig om Earth hour och varför Stockholm inte vill vara med i symbolhandlingen att släcka lamporna i en timma den 28 mars. Jag konstaterade att vi har inte behov av att ägna oss åt symbolhandlingar. Vi ägnar oss riktigt miljöarbete som ger resultat istället. Något som märks även dagen efter detta kampanjjippo. Tänk om den svenska världsnaturfonden använde sina pengar till något vettigt miljöprojekt i stället för att satsa dem på en massa reklam. På vilket sätt för en timmas släckning världen framåt mot en bättre miljö?

Det känns betydligt mer meningsfullt att jobba som vi gör från stadens majoritets sida – att informera stockholmarna om vad de faktiskt kan göra för att minska sin miljöpåverkan, att jobba konkret med hur staden kan minska sin miljöpåverkan och att informera andra länder och städer om hur vi jobbar för att minska Stockholms miljöpåverkan och därmed inspirera andra. Då kan vi göra konkret skillnad.

Landstinget skickade idag ut ett meddelande om att de kommer att släcka lamporna i landstingshuset den 28 mars kl 20.30. Min fråga till dem är – varför i herrans namn har ni lamporna tända i landstingshuset en lördagskväll?

Tja, det finns väl inget direkt fel i det hon säger, även om jag inte ser varför det ena måste utesluta det andra (m a o: kan man verkligen inte ägna sig åt ”riktigt miljöarbete” samtidigt som man är med i Earth Hour?). Men som sagt, numera är det mer anmärkningsvärt att stå utanför än att vara med. Hade man inte rätt enkelt kunnat undvika hela problemet genom att vara med litegrann? Låt det inte kosta för mycket, släck ned på några valda platser för att visa att man stöder målet med manifestationen (även om man inte kanske är så förtjust i manifestationen). Man kommer inte vara en av förgrundsgestalterna i Earth Hour, men man är heller inte Fru Tvärsemot. När jag läser Ulla Hamiltons motivering tycker jag bara den känns smått arrogant och det är ju lite tråkigt.

Vi som går in på Ett klick för skogen regelbundet har kunnat följa insamlingen med den där räknaren som stod nånstans på 2 miljoner kr samt meddelandet att vi behöver sisådär 4-5 miljoner till innan 19 mars i år, innan stiftelsens option på att köpa skogen går ut och markägaren avverkar skogen istället. Jo tjena, optimistiskt värre. Men vi klickade på och hoppades att det skulle rädda några små plättar i alla fall.

Och där fick jag skämmas, min gamle pessimist! Ett klick för skogen satt inte bara still och hoppades på klick utan uppvaktade Ale Kommun m fl för fullt. Den 13 mars kunde de meddela att i en unik överenskommelse har Ale Kommun, Naturvårdsverket, Västkuststiftelsen och Fältbiologerna tillsammans gått in med pengar de pengar som saknades för att köpa och rädda hela skogen! Förutom Ett klick för skogens del, alltså.

Otroligt starkt jobbat, eller hur? Hoppas man får tillfälle att besöka den där gammelskogen nån gång, nu när den kommer att stå kvar!

På O2:s hemsida (som förresten skulle behöva en liten uppstrukturering) nämner man angående tidsplanen: ”Just nu pågår försäljning av andelar i Brahehus, ett vindkraftverk som beräknas ge andelsel i under första kvartalet 2010.” Idén är tydligen att finansieringen sker helt och hållet med insatser och det är först då man fått full finansiering som man på allvar kan börja bygga kraftverket. Personligen var detta något som gjorde att jag tvekade att köpa andelar. När jag bestämt mig för att köpa något vill jag ha det nu. Inte imorgon. Sån är jag. Dessutom vet jag inte var jag bor om ett år – kanske kvar i lägenheten i stan, kanske i hus (med helt andra nivåer på förbrukningen, förmodligen).

Hursomhelst, när jag anmälde mig på webben fick jag dock meddelandet att beräknad leveransstart var 1 juni 2009!? Oj, det var ju positivt! Hade jag missuppfattat det där med tidsplanen? Nja, inte riktigt – det visar sig på bekräftelsen att O2 börjar leverera kompletteringsel för hela min förbrukning 1 juni 2009 tills kraftverket kommer igång nån gång i januari 2010 och tar över ca 80% av min förbrukning

Det kommer inte att bli nämnvärt dyrare än min el idag och det kommer dessutom att vara uteslutande vindel, till skillnad från Bra Miljöval idag. Fast jag tycker ändå att man kunde ha varit lite tydligare.

Är fonten snygg? Tja, det är en rätt ordinär sans-serif. Är den lika lättläst som en vanlig font? Vet faktiskt inte. Men visst är det en kul idé i all sin enkelhet?

Fonten är open source. Ladda ned den här.

Ett litet prov:

Ser ut som nån har knaprat på den, eller hur?

Ett vindkraftskooperativ verkar oftast vara en ekonomisk förening där medlemmarna lägger in en insats var som används för att bygga och driva ett vindkraftverk. Elen säljs till medlemmarna för ett slags självkostnadspris. Jag antar att man kan starta en vindkraftsförening själv, men det finns även föreningar som startas och administreras av företag och organisationer, vilket gör det hele betydligt enklare. De jag har tittat på är Sveriges Vindkraftkooperativ Ekonomisk Förening (SVEF) samt O2. Jag valde O2 i slutändan, men jag kunde i princip ha valt vilken som helst.

Dessa två fungerar på i princip samma sätt. Andelarna kostar mellan 6700 och 7500 kr som engångsinsats. Vill man hoppa av kan andelar när som helst säljas till mannen på gatan och även lösas in hos föreningen (räkna dock med viss uppsägningstid). Varje andel berättigar till elleverans om 1000 kWh per år till ett slags självkostnadspris, för närvarande mellan 13 och 15 öre/kWh (exkl allt, dvs elcertifikat, elskatt och moms). De rekommenderar att man köper andelar för upp till 80% av sin årsförbrukning. Anledningen är att man inte kan spara ev överblivna kWh från sina 1000 kWh till kommande år. Att ha för många andelar är en dålig affär, helt enkelt.

Den kompletterande elen måste man köpa av en bestämd elleverantör – för SVEF gäller Falkenberg Energihandel AB medan O2 själva säljer kompletteringsel till ”sina” medlemmar. Kompletteringselen säljs med ett påslag på mellan 2 och 3,5 öre på Nordpools rörliga elpris (exkl allt). Det tillkommer även en årskostnad per abonnemang (obs ej per andel) på mellan 365 och 560 kr inkl moms.

”Självkostnadspriset” täcker den rörliga kostnaden för vindelen, all löpande administration av föreningen (antar jag) samt uppbyggnad av en buffert. Man får även intäkter från försäljningen av de certifikat man får när man bygger vindkraftverk. Bufferten används dels till att lösa in ev andelar, men framför allt när vindkraftverket måste kasseras efter sin livslängd på 20-25 år, har man nog med pengar i bufferten att bygga ett nytt och köra vidare.

För att räkna ut ekonomin i det hela kan man likna det vid vilken investering som helst. Investeringen består av totala priset för alla andelar. Den årliga ”avkastningen” består av skillnaden mellan vad du betalar idag för din el och vad du skulle betala som medlem i vindkraftskooperativet. Då inser man att avkastningen är väldigt beroende av det rådande elpriset – ju högre elpris, desto bättre ”avkastning” på din investering. Man inser också att ju fler andelar, desto bättre avkastning, eftersom man betalar en fast årsavgift för kompletteringselen.

Säg lite förenklat att besparingen blir 40 öre per kWh, dvs 400 kr per år. Avkastningen blir då 400/6700 = ca 6%. Men för att jämföra med en bankränta måste vi dividera med 0,7, med resultatet 8,5%. På bankränta betalar du ju 30% skatt, vilket du inte gör på besparingen på elpriset. En hyfsat säker avkastning på 8,5% är ju inte fy skam. Visst, om elpriset går ned gör även avkastningen det. Men personligen tror jag mer på en uppgång än en nedgång på sikt.

Hur riskfri är då investeringen? Tja, en ekonomisk förening kan gå i konkurs precis som vilket juridisk enhet som helst. Visserligen lär risken vara lite mindre, i och med att det enda föreningen gör är att driva ett vindkraftverk. Men risken finns ju alltid att föreningen missköts eller att vindkraftverket blåser bort och försäkringsbolaget konkar, etc. Men risknivån känns ändå förhållandevis låg.

Men vi nämnde ju skatt förut – att vi betalar skatt på vanlig bankränta men inte på vår besparing på vindelen. Skatteverket (alltid detta Skatteverk) är inte helt överens. De funderar för tillfället på att tolka lagen som att ”rabatten” (som de kallar det) är en förmån som ska beskattas. Jag och branschaktörerna både tror och hoppas att regeringen kommer att tydliggöra lagen så att deras ambitioner om en utbyggnad av vindkraften inte stoppas av skattelagstiftningen. (uppdatering 090309: se insändare om detta i SvD från två Telge-VD:ar här).

Så summa summarum, som jag ser det är det både en vettig investering rent ekonomiskt, medan man framför allt gynnar utbyggnaden av vindkraft. Ett extra plus är att jag kommer att ha liiite mindre dåligt samvete för all min strömslukande elektronik. So whaddya waitin’ for?

Nån som har mer ingående erfarenheter av vindkraftskooperativ och vill dela med sig? Jag själv är ju faktiskt hittills bara blivande vindkraftverksdelägare.

I vilken utsträckning detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt kan man säkert diskutera. Att det är tekniskt möjligt betvivlar jag inte en sekund. Men det krävs i de flesta fall en helt ny infrastruktur, vilket innebär stora investeringar. Den ekonomiska kalkylen är förmodligen ansträngd, bara sett till ekonomi. Men man bör också ta in samhällskostnader – dels fördelen med en effektiviserad kollektivtrafik men kanske framför allt miljöaspekten. Fler skulle använda kollektivtrafiken, då man kan sitta privat, kommer snabbare fram och slipper byta linjer. Det skulle behövas färre bilar och färre taxis.

Men det som jag tycker är allra mest spännande är potentialen på längre sikt. Min dröm skulle vara trafiksystemet i Minority Report, om ni minns scifi-rullen med Tom Cruise och Max von Sydow. Man har sin personliga bil, som på landsbygden körs som bilar görs i dag (med eldrift, antar jag), men när man kommer in i ett större samhälle med spårbilsnät, tar autopiloten över och tar bilen dit du ska medan du kan slappa, jobba eller vad du nu vill. En fördel med att en dator styr all trafik i stan är att man kan bygga mer komplicerade nät (i filmen går trafiken både på höjden och ledden). Men framför allt lider man inte av kötröghetsproblematiken. Tänk dig att du står vid ett rödljus och det slår om till grönt – tänk om hela kön kunde börja röra sig samtidigt, i samma hastighet. Utan att ha grävt mig alltför djupt i köteori, skulle jag gissa att det skulle avhjälpa köproblemen något enormt.

Vet inte om Minority Report-modellen är det ideala för framtiden, även om jag gillar den. Men om man vill dit, skulle spårbilssystemet var en steg på vägen. Och visst skulle det vara ascoolt!?

Men jag är lite förvirrad. BioBag uppger på förpackningen att påsen är 100% biologiskt nedbrytbar och komposterbar och det är väl bra. I loggan för BioBag finns även en liten majskolv – innebär det att påsarna är gjorde av majs? För jag har haft lite svårt att hitta vad påsarna faktiskt är gjorda av.

På Jordklok.se finns två kategorier nedbrytbar plast: bioplast och oxo-bioplast. Om jag har förstått det hela rätt är oxo-bioplast typ normal plast fast med en tillsats som gör att den är nedbrytbar. Fast helt tydligt var det inte, så om nån vet mer exakt, hojta gärna till. Vad är då bioplast (utan oxo)?

Enligt BioBag:s hemsida kallas råmaterialet i påsarna Mater-Bi, som innehåller ” [...]renewable resources of agricultural origin”. Eh, jaha? Låter lite sådär lagom luddigt, tycker jag. Det jag vill veta är helt enkelt: är det olja i påseländet? Ni vet, har nån plockat upp fossila saker ur jorden för att göra bioplasten?

Visst, ”förnybara resurser från jordbruksursprung” låter väl OK. Men om påsen inte innehåller fossil-plast och är gjord på majs och potatis – kan man inte bara skriva det då? Eller innehåller det även lite annat tjafs som gör att man känner att man måste vara lite luddigare?

Det ska tydligen inte vara lätt…